publicerad: 2021
glöda
glödde glött, presens glöder
verb
glö`da 
●
ge ifrån sig ljus och värme vid (svagt) brinnande utan låga
glöda (av något)
glödande kol
○
äv. utvidgat
avge (starkt koncentrerat) ljussken till följd av (enbart) upphettning
plattan hade stått på så länge att den glödde; förstärkarens röda lampa glödde i mörkret
○
äv. bildligt, spec.
ha starka, till synes lysande färger
höstlöven glödde; hennes kinder glödde efter långpromenaden
○
spec. äv.
vara mycket upphetsad eller engagerad
glöda av iver; hon glöder för de svaga i samhället
belagt sedan 1457; 1635 i bildlig bemärkelse (Tungulus);
fornsvenska glödha
glödaglödande
