SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gla`da substantiv ~n glador glad·an(typ av) kärrhökliknande rov­fågel med långa vingar och lång, mer eller mindre kluven stjärt zool.gladungebrungladaspec. om den i Sverige vanliga bruna arten med vita vingfläckargladan har sitt huvudtillhåll i Skåneen glada seglade i skyn och vred konstant på sin stjärtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gladha; till sv. dial. gladas ’gå ned’ (om solen), eg. ’glida’ (efter fågelns flykt)