publicerad: 2021  
glimma glimmade glimmat
verb
glimm`a
● lysa med svagt (skiftande) sken
JFR glimra, glittra, glänsa, gnistra, skimra, tindra
något glimmar
snö­kristallerna glimmade i strålkastarljuset; floden glimmade mellan träden; kattens glimmande ögon
allt är inte guld som glimmar se guld
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska glima; gemensamt germanskt ord; besläktat med gles, gli, glimra, glimta
glimmaglimmande
När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå.
1986 års psalm­bok, nr 121; sjungs nu­mera ofta under jul­ottan