SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1glis substantiv ~en glis·envild­persilja bot.glisörtsedan 1659till glisa (efter växtens glänsande blad)
2glis substantiv ~en ~ar glis·enen ekorrliknande gnagare i bl.a. Syd- och Mellan­europa zool.SYN.synonymsjusovare 1 glisen ligger i dvala från oktober till majsedan 1882av lat. gli´s ’skogsråtta; gnagare’