SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gnet substantiv gneten gnetter [gnet´-] gnet·en, gnett·ervanligen plur. ägg från lus zool.hår­bottnen var full av gnettersedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gnether, plur.; jfr sv. dial. gneta ’liten smula’, no. gnita ’litet av­rivet stycke’; jfr gneta
2gnet substantiv ~en ~ar gnet·engnetig (mans)person psykol.yrk.han är en riktig gammal gnetsedan 1969till gneta
3gnet substantiv ~et gnet·etdet att gneta Nollmed fyra barn i hus­hållet blev det mycket gnet och sparandesedan åtm. 1950-talettill gneta