publicerad: 2021  
gottgöra gottgjorde gottgjort, presens gottgör
verb
[gåt`-]
● er­sätta (någon) för tidigare skada genom gåva eller positiv handling
JFR kompensera
någon gottgör någon (för något/sats)
någon gottgör någon (för något)
någon gottgör någon (för sats)
någon gottgör något/sats
någon gottgör något
någon gottgör sats
han ville gott­göra henne för allt lidande han hade åsamkat henne genom skils­mässan
○ äv. med av­seende på handling som ut­löser sådant beteende
hon ville gott­göra den in­ställda Spanien­resan
belagt sedan 1644
gottgöragottgörande, gottgörelse