publicerad: 2021  
kvist kvisten kvistar
kvist·en
substantiv
1 liten smal gren på träd el. buske; vanligen nätt och jämnt förvedad
grankvist; videkvist
en kvist (något) en kvist (av något)
en kvist kaprifol; magnolian blommar på bar kvist; man får inte bryta levande kvistar
○ äv. om av­bruten, torr så­dan
kvistar och nerfallna grenar; ett skatbo av oräkneliga kvistar
○ äv. i fråga om ört eller dylikt
dillkvist; persiljekvist
komma på grön kvist få det ekonomiskt bramuseet har kommit på grön kvist genom en stor donation
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska kvister; av ovisst urspr.; ev. besläktat med kvast
2 hårdare ställe i trä­virke där en gren eller kvist suttit
kvistfri; kvisthål; kvistöga
golv­trät var fullt med kvistar; spiken tog i en kvist och kröktes
belagt sedan 1738