SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gravite´ra verb ~de ~t grav·it·er·arpå­verkas av gravitationen mindre brukl.fys.varje kropp i universum är en graviterande massamånen graviterar mot jordenngn gång bildligttendera, dras (mot) hans stil graviterar i­bland mot det patetiskagravitera (mot ngt)sedan 1795av fra. graviter ’luta (åt); dras (till)’; modern bildn. till lat. grav´itas ’tyngd’, till grav´is ’tung’; jfr 2grav Subst.:vbid1-172836graviterande, vbid2-172836gravitering; gravitation