publicerad: 2021  
grepp greppet, plural grepp, bestämd plural greppen
grepp·et
substantiv
1 fast och stadig om­slutning av något med handen el. händerna el. armarna eller dylikt
SE greppa, gripa 1 JFR tag 1
nackgrepp; strupgrepp
ett grepp (i/om/på/runt någon/något)
ett grepp (i någon)
ett grepp (i något)
ett grepp (om någon)
ett grepp (om något)
ett grepp (på någon)
ett grepp (på något)
ett grepp (runt någon)
ett grepp (runt något)
behålla greppet; tappa greppet; hennes grepp om hans arm hårdnade; hon fick inget grepp på den hala iskanten runt vaken; han tog ett fast grepp runt armen på tjuven; hon höll bollen i ett stadigt grepp; han vred geväret ur hennes grepp
○ äv. med ton­vikt på förmågan att greppa
tumgrepp
○ äv. med ton­vikt på manövrering med handen eller dylikt
greppbräde; grepptabell
med ett enkelt grepp vred hon loss hjulet; ackordet har ett svårt grepp på gitarren
○ äv. i fråga om annat än kropps­delar
väggrepp
efter att ha slirat en lång stund fick hjulen äntligen grepp
○ äv. om det man griper om
JFR handtag 1
ett väl ut­format grepp
○ spec. i brottning (och äv. bildligt)
koppla grepp; nu har laget kopplat greppet och serie­segern verkar säker
○ äv. bildligt, spec. förståelse
han fick inget grepp om problemet
○ spec. äv. kontroll
ockupationsmaktens grepp hårdnade; hon har dottern i sitt grepp
död mans grepp säkerhets­greppen typ av död mans grepp är hand­leds­ögla som an­vänds på t.ex. vatten­skotrar
falla på eget grepp genom egen handling orsaka sitt miss­lyckandespelarna var passiva i anfalls­spelet och föll på eget grepp
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska griper, grep; till gripa
2 speciellt tillvägagångs­sätt som ofta inne­bär taktiska manövrer och dylikt
JFR approach, knep
berättargrepp; konstgrepp; stilgrepp
nya grepp ska hjälpa stadens närings­liv; spärrar vid in­tagningen till universiteten är ett grepp som har prövats
belagt sedan 1850