SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grubb`la verb ~de ~t grubbl·aro­upphörligt tänka (på svåra problem) ofta under längre tid och på ett dystert sätt komm.JFRcohyponymgrunnacohyponymfundera grubbla över livets meninghur mycket hon än grubblade kunde hon inte finna någon lösning på problemetgrubbla (på/över ngt/SATS)sedan 1700av lågty. gruveln, ty. grübeln med samma betydelse, urspr. ’rota i’; besl. med gräva Subst.:vbid1-173687grubblande; grubbel