publicerad: 2021
1gry
gryet
gry·et
substantiv
1
storlek, form och sammanfogningstyp hos de olika beståndsdelarna i en bergart särsk. i fråga om skarpa el. rundade korn
skarpt gry; milt gry
belagt sedan 1756;
äldre gryt, senare trol. uppfattat som bestämd form, varav obestämd form gry; se ursprung till
gryt
2
i vissa uttryck
(positiva) personliga egenskaper
det är gott gry i den flickan
belagt sedan 1744;
till
1gry 1 i bet. 'beskaffenhet'
2gry
grydde grytt, presens gryr
verb
●
börja ljusna på grund av solens uppgång
något gryr
morgonen grydde grå och fuktig; vi ger oss av när det gryr
○
äv. bildligt
ofta presens particip
ta sin början
gryende
ett gryende hopp om fred; en bok om den gryende arbetarrörelsen på 1880-talet
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan);
fornsvenska gry; trol. till
grå, alltså eg. 'gråna'; jfr sv. dial. gråna 'dagas'
grygryende
