SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gump substantiv ~en ~ar gump·en●bak­del hos djur, urspr. hos fågel anat.zool.gumpkörtelundergumpövergumpsten­skvättans lysande vita gump○äv. om rygg­slutet hos människavard.hon har blivit tung i gumpen sedan hon slutade med gymnastikensedan 1640sv. dial. gump ’bak­del’; jfr isl. gumpr, no. gump med samma betydelse; trol. urspr. ’ngt runt och välvt’