tryckår: 2009
gump
substantiv ~en ~ar
gump·en●bakdel
hos djur, urspr. hos fågel
anat.zool.gumpkörtelundergumpövergumpstenskvättans lysande vita gump○äv. om ryggslutet hos människavard.hon har blivit tung i gumpen sedan hon slutade med gymnastikensedan 1640sv. dial. gump ’bakdel’; jfr isl. gumpr, no. gump med samma betydelse; trol. urspr. ’ngt runt och välvt’
