publicerad: 2021  
gump gumpen gumpar
gump·en
substantiv
● bakdel hos djur, ur­sprungligen hos fågel
gumpkörtel; undergump; övergump
sten­skvättans lysande vita gump
○ äv. om rygg­slutet hos människa var­dagligt
hon har blivit tung i gumpen sedan hon slutade med gymnastiken
belagt sedan 1640; sv. dial. gump 'bak­del'; jfr isl. gumpr, no. gump med samma betydelse; trol. urspr. 'ngt runt och välvt'