SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gyl`ta substantiv ~n gyltor gylt·an1typ av läpp­fisk t.ex. berg­gylta och blågylta zool.sedan 1852fornsv. gylta ’ung sugga’; besl. med galt 2ung sugga som har grisat högst en gång zool.sedan 1403 (som till­namn)öppet brev utfärdat av Åbjörn Jönsson i västgötska Kinds härad om pantförskrivning av gods (Svenskt Diplomatarium)