publicerad: 2021  
häck häcken häckar
häck·en
substantiv
1 rad av tätt planterade buskar eller träd som ut­gör skydd, prydnad eller gräns­markering för tomt eller dylikt
JFR buskage
buxbomshäck; idegranshäck; ligusterhäck
en häck (av något)
klippa häcken
belagt sedan 1690; av tyska Hecke med samma betydelse; besläktat med hage, hägg
2 vanligen obestämd form sing. ordnad upp­ställning på dubbla led av en större grupp människor t.ex. längs en gata vid procession
bilda häck
belagt sedan 1881
3 upp­ställt hinder (av ungefär midjehöjd) som ska hoppas över vid viss typ av löpning
häcklopp
han rev tredje häcken; hon tog häckarna elegant
○ äv. om liknande hinder vid häst­kapplöpning
○ äv. häcklöpning
herrarnas korta häck, dvs. 110 m häck; damernas korta häck, dvs. 100 m häck; långa häcken, dvs. 400 m häck
belagt sedan 1881
4 foder­behållare av spjälor
en häck med hö
○ äv. om över­rede av spjälverk på for­don
ha häcken full var­dagligtha mycket att görahan kunde inte hjälpa till efter­som han hade häcken full
belagt sedan 1896; av lågtyska hek 'grind; galler'; ev. besläktat med hake
5 del av far­tyg eller båt som hänger ut akter­över
häckankare; häckvåg; kanothäck
en gammal skärgårds­kryssare med lång, elegant häck
○ äv. bildligt var­dagligt bakdel på person
en berusad gäst nöp servitrisen i häcken
jobba häcken av sig var­dagligtjobba mycket hårthon jobbade häcken av sig för att hinna färdigt innan semestern
belagt sedan 1691; av nederländska hek med samma betydelse; se ur­sprung till häck 4