publicerad: 2021  
hämna hämnade hämnat
verb
häm`na
något ålderdomligt skaffa sig personlig upp­rättelse för (något) genom egen bestraffande handling riktad mot den an­svarige (el. någon som står honom/henne nära) för skadan, oförrätten etc.; särsk. beträffande vålds­handling
någon hämnar någon/något
någon hämnar någon
någon hämnar något
han var besatt av tanken att han måste hämna sin mördade bror; en skymf som måste hämnas
belagt sedan 1000-talet (runsten, Runsten, Öland (Nilsson)); runform hefnti (pret.), fornsvenska hämna, hämpna, trol. urspr. 'få att upp­höra'; besläktat med sv. dial. hamna 'minska' och med hämma
hämnahämnande, hämnd