SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`nförelse substantiv ~n hän|­för·els·en(till­stånd av) o­emotståndlig förtjusning psykol.JFRcohyponymentusiasm pjäsen in­gav dem hänförelseofta med stark bi­betydelse av gripenhet el. rörelsehans ny­skrivna dikt väckte hänförelsehänförelse (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1819