SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 hänkel hänkeln hänklar hänkl·ar substantiv hänk`el ● handtag med två fästpunkter på kruka och dylikt SYN. öra 2 belagt sedan 1843; av tyska Henkel; nära besläktat med hänga SO Alfabetisk lista hängsle subst. hängsmycke subst. hängsparris (sparris) hängtorka (torka) hängtuttar (tutte) hänkel subst. hänrycka verb hänryckning subst. hänryckt adj. hänseende subst. hänskjuta verb Till alla ordböcker
