publicerad: 2021  
härbärge här­bärget här­bärgen
här|­bärg·et
substantiv
hä`rbärge
● delvis ålderdomligt hus eller ut­rymme för till­fälligt boende ofta med an­tydan om mycket torftig standard
ett här­bärge för hem­lösa
○ äv. (förr) värdshus
○ äv. abstraktare rimlig möjlighet att till­fälligt uppe­hålla sig
söka här­bärge för natten
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska härbärghe; bildn. till 2här i bet. 'folk; skara' och bärga i bet. 'ge skydd'; samma ord är engelska harbour 'hamn', franska auberge 'värds­hus'; jfr ur­sprung till härbre
Hon lindade honom och lade honom i en krubba, efter­som det inte fanns plats för dem inne i här­bärget. Bibel 2000, Lukas 2:7 (ur jul­evangeliet)