publicerad: 2021  
hån hånet
hån·et
substantiv
ill­villig och förlöjligande kritik av någon(s) svaghet, ute­slutande i av­sikt att för­olämpa el. förnedra; ofta med in­slag av ironi
JFR förakt, spe
hånflin
hån (av/mot någon/något)
hån (av någon)
hån (av något)
hån (mot någon)
hån (mot något)
bitande hån; talaren möttes med hån och smädelser; den lille blyge ny­komlingen blev ut­satt för hån från de starkare pojkarna
äv. om handlande som inte är direkt av­sett att såra men indirekt verkar så
mat­orgierna i sam­band med julfirandet är ett hån mot de svältande; fri­kännandet av skatte­smitaren är ett hån mot allt vad rätt­visa heter
belagt sedan 1417 (öppet brev utfärdat av biskop Knut i Linköping m.fl. med intyg i smädelsesak (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska haan; av lågtyska hon med samma betydelse; besläktat med häda