publicerad: 2021
bärgning
bärgningen bärgningar
bärg·ning·en
substantiv
[bär`j-] 
1
det att föra skadat eller hotat föremål till säker plats
SE
bärga 1
bärgningsmanskap; bilbärgning; fartygsbärgning
bärgning (av något)
hon fick motorstopp och måste ringa efter bärgning
belagt sedan 1680;
fornsvenska biärghning 'försörjning, uppehälle; sädesbärgning'
2
intagning av något (särskilt segel eller skörd) för förvaring
JFR
bärga 2
höbärgning
bärgning (av något)
belagt sedan 1495
Goda råd gifna Vadstena kloster
3
knappast plur.
medel till livets nödtorft
jordbruk och hantverk ger en knapp bärgning åt människorna i området
belagt sedan ca 1350
Konung Magnus Erikssons Stadslag
