publicerad: 2021  
protes protesen proteser
pro·tes·en
substantiv
prote´s
(konst­gjord) an­ordning som er­sätter en förlorad kropps­del särsk. tand el. arm el. ben
höftprotes; tandprotes
det gamla trä­benet er­sattes med en modern protes i plast
belagt sedan 1892; modern ombildn. av grek. pros´thesis 'tillägg', till pros´ 'till' och thes´is 'sättande'; jfr ur­sprung till tes