SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
höj`dare substantiv ~n äv. vard. höjdarn, plur. ~, best. plur. höjdarna höjd·ar·en1spelad boll som går i en hög bana t.ex. i fot­boll sport.JFRcohyponymluftpastej sedan 19212högt upp­satt person skämts.samh.yrk.alla höjdarna i förstaklass­kupénsedan 19653(ngt som ger en) stor upp­levelse vard.psykol.VM-finalen blev ty­värr ingen höjdaresedan åtm. 1985