SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1höl`ja verb höljde höljt, pres. höljer hölj·eribl. med partikel, särsk.in, om, över helt täcka eller om­sluta ngn/ngt; om täckande material av o­lika slag NollJFRcohyponymomhölja träden var höljda av snötvå kvinnor höljda i långa mantlaräv. om personde höljde över honom med en manteläv. bildligtslaget som höljde flottan i ärahölja (in/om/över) ngn/ngt (med ngt)vara höljt i dunkelse2dunkel sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hylia; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. occul´ere ’dölja’; jfr hjälm, huldra, hylle, hylsa Subst.:vbid1-190068höljande, vbid2-190068höljning
2höl`ja substantiv ~n höljor hölj·anstörre fördjupning i sjö eller vatten­drag Nolläv.grund, vatten­fylld fördjupning i (till­växande) mosse mossens höljor som blir tuvor och tuvor som blir höljorsedan 1782till fornsv. hyl; trol. besl. med hål