publicerad: 2021  
höra hörde hört, presens hör
hör·de
verb
hö`ra
1 upp­fatta (ljud) med hörsel­sinnet
SE hörsel JFR lyssna
hörande
någon hör (någon/något/sats)
någon hör (någon)
någon hör (något)
någon hör (sats)
någon hör (någon/något V)
någon hör (någon V)
någon hör (något V)
hon hörde steg i trappan; han hörde grannen ropa något; tala högre, jag hör dig inte
○ ofta i pass. i opersonliga konstruktioner
det hörs (något) det hörs (på något)
det hörs ingen­ting; han kommer från Skåne, det hörs på dialekten
○ äv. ha (viss) förmåga att upp­fatta ljud med hörsel­sinnet
någon hör (sätt)
många människor hör inte så bra som de tror
det låter höra sig det låter bradirekt­flyg till Tokyo på åtta timmar, det låter höra sig
höra löss hosta se lus
höra röster se röst
jag har väl aldrig hört på maken se make
kunna höra en knapp­nål falla se knappnål
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska höra; gemensamt germanskt ord av dunkelt urspr.
2 in­rikta hörsel­sinnet (mot något) för att tillgodo­göra sig något inne­håll
JFR lyssna
någon hör (på) någon/något
någon hör (på) någon
någon hör (på) något
hon gick för att höra på ett före­drag om film­musik; hör nu på vad jag säger!
○ äv. i syfte att tillgodo­göra sig estetisk njutning
många ville höra den berömda sångerskan
○ spec. i ut­tryck för att på­kalla upp­märksamhet el. en­bart för att markera vikten av det man tänker säga
någon hör (på) (någon/något)
någon hör (på) (någon)
någon hör (på) (något)
hör du du!; hör här!; hör på!; nej, hör nu!
○ ibland med bi­betydelse av väl­villig in­ställning mest bibliskt
någon hör (på) (någon/något)
någon hör (på) (någon)
någon hör (på) (något)
Herre, hör vår bön!
och hör sen! och där­med är det slutdiskuteratnu gör du som jag säger och hör sen!
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 få kännedom om något, vanligen genom muntlig förmedling men äv. på annat sätt
någon hör något/sats
någon hör något
någon hör sats
jag hörde att min gamla skolkamrat har flyttat in i nästa trapp­uppgång; jag har hört sägas att hon har fått ett nytt arbete i Stock­holm
höra talas om någon/något se tala
belagt sedan 1419 öppet brev utfärdat av Sune Nilsson om jordförsäljning till biskopen i Linköping (Svenskt Diplomatarium)
4 göra sig under­rättad om något
hörande
någon hör (efter) om sats
hon hörde efter om det hade hänt något under natten; ring informationen och hör om det finns biljetter
○ äv. med av­seende på person förhöra
någon hör någon
höra vittnet; hon hördes an­gående miss­tankarna om mut­brott
belagt sedan 1526
5 in­gå i eller lämpligen räknas till visst (större) samman­hang
SE tillhöra 2
någon/något hör till någon/något
någon hör till någon
någon hör till något
något hör till någon
något hör till något
urnan hör till museets samlingar; matematiken hör till de natur­vetenskapliga ämnena
○ spec. i fråga om intellektuellt samman­hang
han drog upp en massa saker som inte hörde dit; det hör till saken att han hade glömt nyckeln
○ äv. med någon av partiklarnaihop, samman naturligen in­gå i samma grupp el. bilda en grupp
JFR anhörig
någon/något hör ihop/samman (med någon/något)
någon hör ihop (med någon)
någon hör ihop (med något)
någon hör samman (med någon)
någon hör samman (med något)
något hör ihop (med någon)
något hör ihop (med något)
något hör samman (med någon)
något hör samman (med något)
de båda berättelserna hör ihop; bordet och stolen hör samman; han kände att just de hörde ihop
○ äv. med samman­hanget under­förstått med partikelntill
något hör till
det hör till att man hör av sig och tackar för senast
höra till pjäsen se pjäs
belagt sedan 1541
höra av, höra efter, höra hemma, höra sig för, höra upp, höras