publicerad: 2021  
höst hösten höstar; obestämd form singular genitiv höstas i ett uttr.
höst·en
substantiv
års­tid som följer efter sommaren och känne­tecknas av ostadigt väder och löv­fällning
höstdimma; höstluft; höstlöv; höstmanöver; höstmörker; förhöst; senhöst
(om/på/under) hösten
(om) hösten
() hösten
(under) hösten
(i) höst (till) hösten i höstas
boken kom ut i höstas; till hösten ska de flytta till Stock­holm; löven har gulnat – det betyder att hösten har kommit; han ska börja skolan till hösten
ibland med ton­vikt på mot­svarande förändringar i naturen
det var höst i luften; höstens starka färger
ibland med ton­vikt på negativa stämningar av förgängelse, depression och dylikt
höststämning
ute var det vår, men i hans sinne var det höst
äv. bildligt om ålderdomen
livets höst
på sin ålders höst eller på ålderns höst ofta skämtsamtvid hög ålderhon var än­nu på sin ålders höst full av berättelser ur sitt långa liv
belagt sedan senare hälften av 1300-talet; 1648 i bildlig bemärkelse (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska höster; gemensamt germanskt ord, eg. 'skörd'; besläktat med grek. karpos´ 'frukt'
Höstens dagar äro genom­skinliga
och målade på skogens gyllne grund ... . Edith Södergran, Höstens dagar (i Dikter, 1916)