publicerad: 2021  
häfta häftade häftat
verb
häf`ta
1 ibland med partikelnihop med enkla medel foga samman (lösa delar) till en enhet med klämma, tråd, klister el. något annat, inte allt­för hållbart; särsk. med av­seende på papper men äv. all­männare
JFR fästa 1
någonA häftar (ihop) något
hon häftade ihop arken tre och tre
○ spec. vanligen perfekt particip binda eller klistra (lösa blad) till bok eller häfte
boken kostar häftad 150 kronor och in­bunden 275 kronor
○ äv. bildligt, sär­skilt med av­seende på blick eller dylikt fort­löpande hålla riktad mot och fäst vid
allas ögon var häftade vid talaren
häfta i skuld se skuld
belagt sedan 1717; jfr fornsvenska häpta, häfta 'binda; fängsla; hämma', bildat till hapt 'band; boja'; jfr ur­sprung till 1häkta!!
2 (fastna och) sitta fast vid el. på något
JFR fästa 2
något häftar (vid någon/något)
något häftar (vid någon)
något häftar (vid något)
dammet häftade vid kläderna
○ äv. bildligt, sär­skilt om negativ före­teelse som förknippas med viss person
skammen borde ha häftat vid någon annan än den ut­pekade; inga miss­tankar häftar vid NN
belagt sedan ca 1695
häftahäftande, häftning