publicerad: 2021  
bly blyet
Pb
bly·et
substantiv
● en tung, mjuk, blågrå metall med tämligen låg smält­punkt den vanligaste tung­metallen, med många tekniska an­vändningar
blymalm; hårdbly
bly an­vänds till hagel och som kärna i gevärs­kulor; redan vid mycket låga doser ger bly skador på nerv­systemet
tung som bly se tung
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska bly; gemensamt germanskt ord; ev. urspr. 'blå­aktigt glänsande' och besläktat med blid, blå