SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
has substantiv ~en, plur. ~or äv. ~ar has·enofta plur. parti av bak­ben mellan skanken och sken­benet på fyrfota­djur, särsk. häst el. nöt­kreatur anat.zool.JFRcohyponymbakhas äv. om ben el. häl på människorvard.ha ngn i hasornaha ngn tätt efter sighela loppet hade hon fjolårs­segraren i hasorna vara/hänga ngn i hasornavara tätt efter ngnde har pappa som sin stora idol och hänger honom i hasorna över­allt sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. has ’has; häl­sena’; av o­visst urspr.