publicerad: 2021  
hav havet, plural hav, bestämd plural haven
hav·et
substantiv
mycket stort sammanhängande vattenområde som om­ger jordens landområden
havsbotten; havsdjup; havsmiljö; havsström; havsvik; djuphav
ett hav (av något) (till) havs
segla ut på havet; de hade varit ute till havs hela dagen; utsiktstornet ligger 200 m över havet; solen sjönk i havet; han hade seglat på de sju haven
äv. om naturlig del av detta sammanhängande vattenområde som inte helt om­ges av land
Stilla havet; på andra sidan haven
äv. i vissa namn på större in­sjöar
Döda havet
äv. bildligt stor, oöverskådlig (och till synes homogen) mängd spec. av luft el. sand men äv. all­männare
lufthav; människohav; publikhav; ökenhav
ett hav av blommor
en droppe i havet se droppe
havets frukter se frukt
havets silver se silver
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform hafi (dat.), fornsvenska haf; nord. ord, trol. besläktat med häva
Jag står fram­för havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren. Göran Palm, Havet (i Världen ser dig, 1964)