publicerad: 2021  
heder hedern
hedern
substantiv
he´der
1 an­seende som grundas på erkänt goda karaktärs­egenskaper enl. vissa (ofta traditionella) normer
hederssak; officersheder; ämbetsheder
(någons) heder
försvara sin heder; åter­upprätta någons heder; en man av heder; svära på heder och sam­vete; ta heder och ära av någon; på min heder – jag har inte tagit pengarna; affären fläckade hans heder
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska heþer 'heder; hedersbevisning', en speciellt nordisk bet.; besläktat med tyska heiter 'glad; klar'; jfr ur­sprung till -het
2 erkännande av (bi­behållet eller förbättrat) an­seende ofta till följd av någon prestation
hedersbevisning; hedersdoktor
en heder (för någon)
svenskarna skötte sig med heder; heder åt en så­dan kämpe!; det länder henne till heder att hon inte gav upp; det är en stor heder för mig att få tala in­för denna församling; en prestation som de har all heder av
bära sina år med heder se år
göra heder åt något visa upp­skattning av någotsärsk. med av­seende på mat­rätter, genom att äta mycket: bordet dignade av mat och gästerna gjorde heder åt an­rättningarna
heder och tack! något ålderdomligthjärtligt tack!det var snällt att låna mig böckerna, heder och tack!
komma till heders bli an­vänd och upp­skattadvid strömavbrottet kom den öppna spisen till heders
ta något till heders (igen) (åter) börja an­vända och upp­skatta någotsom krögare ville hon ta husmans­kosten till heders igen
belagt sedan 1561