publicerad: 2021  
hemfalla hemföll hemfallit hemfallen hemfallna, presens hemfaller
hem|­fall·er
verb
hem`falla
1 (motståndslöst) låta sig upp­tas av någon olämplig syssel­sättning, metod eller dylikt
hemfallande
någon hemfaller till/åt något/att+verb
någon hemfaller till något
någon hemfaller till att+verb
någon hemfaller åt något
någon hemfaller åt att+verb
hem­falla åt/till alkohol­missbruk; hemma­laget hem­föll åt ett ineffektivt kortpassnings­spel
belagt sedan 1827; efter tyska heimfallen, anheimfallen med samma betydelse
2 ålderdomligt åter till­falla
hemfallande
något hemfaller till någon/något
något hemfaller till någon
något hemfaller till något
egendomen hem­föll till kronan
belagt sedan 1681
3 sär­skilt juridik; ålderdomligt vanligen perfekt particip (genom tvång) ut­sättas för viss på­följd eller dylikt
hemfalla till något
han är hem­fallen till straff; han är fri­känd men hem­faller till straff i händelse av dåligt upp­förande
belagt sedan 1829