SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hiberne´ra verb ~de ~t hibern·er·artill­bringa vintern i dval­liknande till­stånd om (vissa) djur biol.JFRcohyponymövervintra fladder­möss och igel­kottar hibernerar i Sverigeäv. bildligt, ibl. skämts.snö­fallet väckte hennes hibernerande vintersportsgenerhibernerasedan 1834till lat. hiberna´re ’ligga i vinter­kvarter’ Subst.:vbid1-182143hibernerande, vbid2-182143hibernering; hibernation