SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hirs´ substantiv ~en hirs·enett sädes­slag med små rundade ax i tät vippa odlat för fram­ställning av mjöl och gryn (till gröt) och som kreaturs­foder, förr äv. i Sverige kokk.vipphirsäv. om besläktade gräs­växtervanligen i sammansättn. hirssläktetkolvhirspärlhirssedan mitten el. senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hers, hirs; av ty. Hirse; germ. ord av dunkelt urspr.