publicerad: 2021  
lina linan linor
lin·an
substantiv
li`na
● långt, relativt smäckert stycke vajer eller tåg­virke
JFR rep 1, snöre, tross 1
lintrumma; bogserlina; fisklina; flagglina; hisslina; stållina; tvättlina
han sträckte linan och började dra; linan till gäddraget trasslade till sig; i änden på linan var en lasso­ögla knuten
○ spec. om lina som spänts upp för balans­gång
lindans
gå på lina
balansera på slak lina befinna sig i en riskabel situationefter att ha gjort stora investeringar som inte fallit väl ut balanserar firman på slak lina
löpa linan ut gå till den yttersta gränsen för det möjliga eller tillåtnatrots ev. betänkliga följder: som konstnär tycker hon att man all­tid ska löpa linan ut
visa sig på styva linan visa prov på sin skicklighetregionen har visat sig på styva linan när det gäller modern design
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska lina; gammal bildn. till lin