SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hjäl`preda substantiv ~n hjälpredor hjälp|­red·anperson som (i viss mån) hjälper till med ngt arbete vanligen i ganska o­betydlig ut­sträckning el. med enklare upp­gifter yrk.pappas lilla hjälpredahan var lärling och all­män hjälpreda på verk­stadenäv. om hjälp­medel, särsk. hand­bok e.d.boken är en o­umbärlig hjälpreda för den som deklarerar(ngns) hjälpreda, hjälpreda (åt/för ngn)sedan 1830jfr fornsv. hiälparädhe, hielperedha ’undan­flykt; hjälp’; av lågty. helperede ’undan­flykt; in­vändning’, till helpe ’hjälp’ och rede ’tal, prat’