SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hjäss`a substantiv ~n hjässor hjäss·anhuvudets översta, välvda del med.SYN.synonymskult hans kala hjässaden lilla cocktailhatten sätts mitt uppe på hjässani anatomiska samman­hang med nog­grannare definitionkraniets översta del äv. bildligthögsta (rundad) del av ngt valv­bågens hjässaspec.(kullrig) topp av berg eller kulle från hjässan till fotabjället från det översta av huvudet till fötternaurspr. bibl.in­för sin Asienresa blev hon under­sökt från hjässan till fota­bjället sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hiässe; nord. ord, besl. med hjärna