SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
honnö´r substantiv ~en ~er honn·ör·en1militär hälsning var­vid den sträckta höger­handen förs till mösskärmen med en distinkt rörelse mil.gör honnör för fanan!honnör (för ngn/ngt)sedan 1751av fra. honneur ’ära, heder; heders­betygelse’; av lat. hon´or ’heder; heders­bevisning; värdighet’; jfr honorar 2(sär­skilt ut­tryckt) beröm komm.han förtjänar en honnör för sin upp­offrande in­satsen honnör (till ngn) (för ngt)sedan 18443spel­kort av en av de högsta valörerna markerat genom särsk. symbol i stället för siffer­värde spel.honnörsberäkninghonnörskorthjärterhonnörsom honnörer räknas knekten, damen, kungen och essetsedan 1809