SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hot substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hot·etvarning om möjlig o­behaglig följd som talaren e.d. kan ut­sätta den till­talade för, om han/hon inte handlar på önskat sätt komm.krigshotpistolhotett allvarligt hotett förtäckt hotett tomt hotföre­bygga och undan­röja hot mot fredenhans hot om repressalierlandets hot att bomba grann­landets huvud­stadhan tvingade henne att följa med under hot om våldhon gjorde aldrig allvar av sitt hotmannen miss­tänktes för miss­handel och o­laga hotspec. i vissa spel, särsk. schackmatthotett starkt hot mot den svarta kungenäv. i fråga om natur­företeelse som kan med­föra negativ ut­vecklingett akut hot om stora klimat­förändringarett hot (mot ngn/ngt), ett hot (om ngt/att+V/SATS), ett hot (att+V/SATS)sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. hot; nord. och gotiskt ord, besl. med 1vass; jfr även höta
2hot [håt´] substantiv ~en hot·enen sär­skilt livlig (och ren­odlad) form av jazz urspr. i mots. till arrangerad musik med jazzinslag ngt åld.musiksedan 1933av eng. hot med samma betydelse, eg. ’het’; nära besl. med het
3hot [håt´] adjektiv, neutr. ~, plur. hotta som är i linje med senaste trender in­om t.ex. mode el. samhälls­debatt vard.allmän värderingkläd.komm.den just nu hottaste prat­showende hottaste dator­spelensedan åtm. 1990av eng. hot med samma betydelse; eg. ’het’; nära besl. med het