publicerad: 2021  
hulling hullingen hullingar
hull·ing·en
substantiv
hull`ing
liten utåtböjd hake i spetsen av krok, pil eller harpun av­sedd att hindra spetsen från att glida ut när den väl trängt in
äv. om liknande, naturlig bildning på djur
fästingen har en massa hullingar på sin sugapparat
belagt sedan ca 1585; svenskt ord, trol. urspr. samman­satt av hull och en mot­svarighet till isl. angi 'tagg; gadd'