SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hum´bug substantiv ~en ~ar humbug·enfräckt bedrägeri komm.JFRcohyponymbluffcohyponymsvindel 2cohyponymcharlatanericohyponymlurendrejeri humbugen med det s.k. guld­makerietäv. om bedragarepersonen som böjde gafflar med tanke­kraft har visat sig vara en humbugsedan 1855av eng. humbug med samma betydelse, urspr. ’skämt, spratt’; av o­känt urspr.