SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hun`sa verb ~de ~t huns·arbehandla på ett förnedrande sätt komm.JFRcohyponymkuscha 1 han hunsade (med) sina under­lydandehon låter inte hunsa sighunsa (med) ngnsedan 1819av lågty., ty. hunzen med samma betydelse, eg. ’behandla som en hund’; till hund Subst.:vbid1-185635hunsande, vbid2-185635hunsning