SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ifrå´n adverb i|­frånvanligen betonat efter verb; se äv.från med en riktning som har viss utgångs­punkt som fram­går av samman­hanget psykol.de lämnade ifrån sig vapnenhan gick ifrån en minut för att ringa ett sam­talhon gav ifrån sig ett tjutäv. ut­vidgat i fråga om abstrakta utgångs­punktergå ifrån sina principernu har de gamla fallit ifråndet kommer man inte ifråndet måste man beaktadet finns all­tid ett risk­tagande i att starta eget, det kommer man inte i­från vara ifrån sigvara förtvivladhon var all­deles i­från sig för att hon hade missat det sista tåget sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. i fran, i fra
2ifrå´n preposition i|­frånfrån Nollde reste ifrån Göte­borg kl. 8sedan 1430–50Flores och Blanzeflorse 1ifrån