SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
igen´ adverb i|­gen1än­nu en gång tid.JFRcohyponymåter 1cohyponymomigen en natt som de inte skulle vilja upp­leva igennu är det dags för fest igenibl. i (negerade) ut­tryck för klagan e.d.Jag har fått punktering. – Nej, inte nu igen!ibl. med förbleknad inne­börd av upp­repningvad var det han hette nu igen?om och om igense3om 4 sedan 1417dombrev i fisketvist utfärdat av häradshövdingen i västgötska Kind (Svenskt Diplomatarium)fornsv. i­gen; till 1i och 1gen 2till­baka Nolllämna igen bokenhan kommer igen på tis­daghan fick aldrig igen pengarnaäv. i fråga om under­förstått målhan fick ta emot mycket stryk men lyckades ock­så ge igenäv. i ut­tryck för att ngt görs till kompensation för ngt annatarbeta igen den förlorade tidensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3med till­slutande eller ut­fyllande verkan Nolligengroddigenkorkadigenslammadslå igen dörrenfylla igen groparnasopa igen spårenäv. utan inne­börd av förändringvard.dörren var inte igen när hon kom hemsedan ca 1430Själens tröst4kvar ngt högt.Nollfatta mod ― nu är det inte mycket igensedan början av 1300-taletSkåne-Lagen