publicerad: 2021  
ihålig ihåligt ihåliga
i|­hål·ig
adjektiv
i`hålig
● vars inre inte är ut­fyllt
MOTSATS 1massiv 2
ihålighet
en ihålig timmer­stock
○ äv. (om ljud) dov, ekande som upp­kommen genom slag på något ihåligt före­mål
hans röst lät ihålig, overklig; ett ihåligt skratt
○ äv. bildligt om resonemang, förkunnelse eller dylikt som bara skenbart har vägande inne­håll
en ihålig argumentation; hennes kritik klingar ihåligt mot bak­grund av att hon själv har gjort sig skyldig till liknande saker (adverbial)
belagt sedan 1629; 1815 i bildlig bemärkelse; ut­vidgad form av fornsvenska ihul med samma betydelse; se ur­sprung till hål