SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ikon [´n] substantiv ~en ~er ikon·en1kultbild i bysantinsk eller öster­ländsk konsttradition vanligen av Kristus, Maria el. ett helgon konstvet.relig.ikondyrkanikonmålareryska ikonerikonerna, dessa ”fönster mot evigheten”sedan 1837av grek. eiko´n ’bild’ 2grafisk symbol på bild­skärm symboliserande dokument, program e.d. som kan aktiveras t.ex. genom att man pekar (”klickar”) på ikonen, ibl. med hjälp av en s.k. mus databehandl.om du dubbel­klickar på ikonen så öppnas dokumentetsedan början av 1970-talet3person eller före­teelse som har stort värde som samlande symbol och som där­för ofta visas fram (på bild el. på annat sätt) samh.sociol.yrk.Che Guevara, en av vänsterns ikonersedan 1980