publicerad: 2021  
inbiten inbitet inbitna
in|­bit·en
adjektiv
in`biten
● som knappast kan upp­höra med viss vana eller dylikt
JFR orubblig
en in­biten resenär; en in­biten ung­karl
belagt sedan 1535; eg. 'som har bitit sig fast', till inbita sig 'rota sig fast'