SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
indignerad [-diŋne´-äv.-dinje´-] adjektiv indignerat in·dign·er·adsom känner indignation admin.psykol.JFRcohyponymupprörd hon var djupt indignerad över hans svekäv. om handling o.d.en indignerad blickindignerad (över ngt/att+V/SATS)sedan 1812se indignation