SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
infekte´ra verb ~de ~t in·fekt·er·arofta perf. part. åstad­komma infektion hos med.såret var infekteratmaten och vattnet var infekteradeäv. bildligtgöra o­lustig och konflikt­fylld stämningen på arbetet var infekteradinfektera ngt (med ngt)sedan 1625av fra. infecter med samma betydelse; till lat. infec´tus ’besmittad’ Subst.:vbid1-192848infekterande, vbid2-192848infektering; infektion