SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
initiera [-tsie´ra] verb ~de ~t initi·er·ar1sätta i­gång viss verksamhet e.d. databehandl.komm.regeringen vill initiera åt­gärder som kan öka syssel­sättningenspec. datatekn.förse (variabel) med startvärde initiera ngtsedan 1893; ökad anv. från 1960-taletefter eng. initiate med samma betydelse; jfr initiera 2 2in­viga till viss värdighet samh.han initierades i ordens­kapitletinitiera ngn (i ngt)sedan 1786av lat. initia´re ’in­viga’ Subst.:vbid1-193511initierande, vbid2-193511initiering; initiation (till 2)